Hade ett intressant samtal med min syster. Det märks att hon inte är inne på samma sak som mig. Att man kan låta en kille gå i klänning, rosa kläder och inte heller låta honom tycka om Hello Kitty. De sista två sakerna sa hon inte rätt ut, men jag känner henne väl, och vet att hon inte skulle kunna tänka sig det.
Hon undrade om jag kunde låta honom gå till dagis iklädd klänning, vilket jag absolut skulle kunna göra. Om han själv ville det. Tycker han att det är fint, så skall han få ha det. Hon påstår att han kommer bli mobbad för det, att det bäddar för det. Jag håller inte med om det, visas det några sådana tendenser på dagis, att de andra barnen tycker att det är konstigt, då får helt enkelt fröknarna göra sitt jobb. Så enkelt är det, i teorin. Att det kan bli så, och det väldigt lätt, det vet jag mycket väl, men jag tänker inte det hindra honom från att ha på sig saker han tycker om, och som han tycker att han blir fin/snygg i. Ögonskugga har redan testats, som han satt på sig själv, att vara på dagis med. Från det hörde jag ingenting om. Inget negativt. Fröknarna tyckte han var snygg. Så varför inte låta honom hållas?
Om jag säger att han INTE får sminka sig? Jag ser inte varför jag skulle säga det.. Vill han ha målade naglar till dagis så skulle han få det. Nu målar jag inte mina naglar speciellt ofta, så det händer väldigt sällan han får den chansen, men om han ville ha det, så skulle han få det. Han måste få utvecklas, känna på vad han tycker om och inte, hur skall han annars hitta den han är? Om jag förbjuder det, kanske det istället går över till trots, att göra det bara för att, istället för att han vill.
Men det är skillnad på mig och min syster, i sättet att tänka kring allt sådant här. Det är väl tur att man har någon att bolla sina tankar med, även om de tyvärr inte alltid håller med en.
Hur skulle ni göra?
Läbbiga Jag 