Varför måste det finnas pojkkläder, respektive flickkläder?

När jag ändå är inne på kläder. 

Vist är det fortfarande en stor uppdelning mellan pojk- och flickkläder i affärerna. Speciellt de här stora kedjorna, HM, Lindex, Kappahl? Rosa söta, fina, gulliga klänningar på flickornas sida, kläder som man knappt vågar låta barnen leka i, än mindre klättra i träd med. Tydligt uppdelat mellan fickors kläder och pojkars, med skyltar över där det står vilka storlekar som finns just på den ytan, med barn av respektive kön. 

Polarn och Pyret tror jag är bättre på det där. Jag har varit in några gånger, men aldrig handlat där. Ser ut som att de inte riktigt delar upp kläderna på samma sätt?

Jag kan inte se meningen med att dela upp det så pass som det är gjort. Det finns väl inte ens en avdelning för kläder som, enligt normen. skulle passa alla kön? Varför tar de bort den möjligheten när de har de andra två?

Fånigt är det! Att behöva dela upp kläderna! Det kan finnas pojkar som gillar Hello Kitty och rosa tröjor! Min son till exempel.. Och det finns flickor som tycker om bilar, och andra ”hårdare” saker, svarta kläder osv. Varför kan man inte bara ha allt gemensamt för? 

Visst skiljer sig stilarna lite, på hur man syr kläderna, flickornas tröjor kan ibland ha lite puffärmar, men det kan väl killar också gilla? Skulle det vara omöjligt att tillverka kläder i lite fler färger? Inte begränsa sig till de färger som barnen förväntas gilla? 

Låta barnen gå och titta på kläder, utan att SE att de är inne på en avdelning där pojkar förväntas välja kläder (om man är en liten flicka). Det kanske hittas en jättebra tröja, eller ett par byxor, men ”de kan ju inte användas, för det är pojkkläder!”. Jag har hört det, inte minst från mina egna barn. Tycker att det är synd. Barnen får verkligen ingen frihet i att välja skälva vad de tycker om och inte! Lika så med leksaker… Men det blir en annan historia..

 

Varför är herrkläder dyrare än damkläder?

Eller killkläder och tjejkläder eller vad man nu vill använda sig av för ordval.

Har verkligen märkt att det är så, och jag kan inte förstå det. Jag kan få två linnen för en hundring om jag vill, men herrarna i vårat land måste oftast lägga ut Minst en hundring för att för att få Ett linne. Vad är skillnaden? 

Är det bättre kvalité på kläder som killar köper, eller är det för att det inte är lika stor konkurans på det? 

Reorna är nästan likadana, tjejkläder finns det massor av för väldigt låga priser! Har man tur kan man hitta nya kläder från en tjugolapp och uppåt. Beroende på vad man är beredd på att lägga på kläder. Karlar har sällan samma tur. 

Kanske är det så, att karlarna inte orkar gå runt i alla affärer för att kontrollera priserna? 

För några veckor sedan handlade jag kläder för ca 400kr, under det till och med.
För de pengarna fick jag :

en skitsnygg jacka till hösten, eller kappa kanske det är (700ordinarie pris nedsatt till 175 tror jag)

2 BH’ar

en klänning 

ett väldigt långt linne  (dessa 4 saker gick på 80kr)

en till klänning (ordinarie pris 500, nedsatt till 125)

Tycker inte att det var dåliga köp. Var tre olika dagar och handlat på Lindex och en butik som säljer Vero moda kläder. 

Men är man karl, då får man räkna med att man inte får så här stora reatillfällen. 

Min partner får ofta lägga stora summor på sina kläder. 700 för en jacka, 500kr styck för byxor och shorts, tröjor 300 osv. När till och med linnen är dyra, då är det hårt. 

Även bland barnkläderna är det skillnad. Flickkläderna är mycket billigare än killarnas, Klänningar för 49 kr, men det kan vara väldigt svårt att hitta en tröja till en kille för samma pris. Konstigt! 

Nä, kanske inte riktigt. Men jag förstår inte skillnaden! Varför skall inte priserna vara jämförbara, när det är inom samma varumärke? HM, eller Kappahl där är det stor skillnad i priserna. 

Har ni några förslag på varför det skiljer sig så mycket i pris mellan dam- och herrkläder? 

 

Det viktigaste är att du älskar mig, och att du visar det?!?! VA! /Läbbiga Jag

Hur kan man säga, till en som redan ligger ner, som mår dåligt och som behöver någon som förstår en, att ”Det viktigaste just nu är att du älskar mig, och att du visar det”. Så säger man inte till den man älskar, om man älskar den personen. Det gör man bara inte. Inte till en person som mår dåligt, psykiskt! 

Det var som tur var inte till mig som det sades. Men det var till min bästa kompis. Behöver jag säga att jag är riktigt sur och på väg att bli förbannad?! Är inte det viktigaste, när man mår dåligt, att den man älskar visar det, eller nästan ännu vilktigare; visar förståelse! Förståelse för att vissa dagar kan vara bättre än andra, att andra dagar så kanske man ligger på botten, inte orkar göra någonting, att man då bara vill ha någon nära, som förstår, eller i alla fall försöker? Är inte det viktigare? Är det inte viktigare att HON mår BRA? Än att hon visar att hon älskar honom? 

Jag förstod inte det där, förstår inte hur man kan säga en sådan sak, till en människa som inte mår bra. Faktiskt inte. Är JAG ute och cyklar? Jag hoppas inte det.. Men jag vet bara, att jag skulle ta väldigt illa upp om någon sa det till mig just nu. Det viktigaste är att du älskar mig, och att du visar det! Hah! Det viktigaste hade varit att jag mår bra. Att jag blir visad kärlek, fast att jag är som jag är, och mår som jag mår. Att jag blir visad förståelse, och att folk, speciellt den jag älskar, förstår att jag inte alltid är på topp, utan oftast är nere på botten och försöker ta mig upp!

Jag blev sur, förbannad, och undrar hur i helvete man kan tänka så! 

Rakat eller vildvuxet?/Läbbiga Jag

Jag tillhör en av de där lata personerna, en sådan som kan ta flera veckor på mig innan jag får för mig att raka mig. Oavsett om det handlar om benen, under armarna eller mellan benen. Till och med på huvudet. 
   Den som skall se mig, vet hur jag ser ut behårad, och jag känner inte att jag måste hålla mig allt för fin för min partner. Eller det handlar inte heller om att jag känner mig sexigare, eller snyggare inte för den delen finare heller, när jag har rakat mig. Jag gör det endast för min skull.

Håret på benen, det gör så jäkla ont när det har blivit långt, och strumporna trycker ner håret i en riktning som är helt fel! Det borde även killar tycka göra ont? Det kan inte endast bara vara vi tjejjer som tycker att det kan bli obehagligt? Jag rakar mina ben när jag inte står ut längre, då det har gått förlångt. Sällan kommer jag på tanken att fixa till det innan håret har blivit en och en halv centimeter. Så det måste vara lathet!

Under armarna? Där sker det lite oftare, dels svettas man mer tycker jag (när man inte har rakat sig) och dels så kliar det så förskräckligt! Försöker hålla koll när jag skall gå i linnen, och inte ha någonting över. Det kan kännas bra att veta att det inte ser för jäkligt ut. Men egentligen? Killar rakar sig inte under armarna, så varför skall vi göra det? Jag vet att det finns vissa killar som rakar sig, och det finns även tjejjer som låter bli att raka sig. Killar har (oftast) hår under armarna, så varför skulle de tycka illa om tjejjernas hår? Borde vara samma sak, tycker jag. 

Mellan benen, (Ja jag är för feg för att använda andra ord… ). Många tjejjer rakar sig, på ett eller annat sätt. Vissa tar bara bikinilinjen, andra kör helrakat, vissa ansat. Jag håller mig till det sista. Ansat, inte helt borta det vill säga, men att bikinilinjen är fri. Men det är sällan som jag tar mig tid och ork att göra det. Det tar tid, man skall vara noggrann, det skall inte finnas något hår som är längre än de andra, och en halv centimeter är ganska så lagom. Men det är inte lätt! Jag kan inte förstå de tjejjer som dag ut och dag in rakar bort allt hår de har på kroppen, hur orkar man? Och av vilken anledning gör man det?

Allt hår som jag tar bort på mig, det är för min egen skull, inte för att någon annan skall tycka bättre om mig. Man får ta mig som jag är. Står man inte ut med att allt ser lite vildvuxet ut ibland.. NÄHÄ, synd om dig! Det börjar klia även i trosorna med, när det är för långt, men det gör det även när det är för kort, så det gäller att hitta en bra längd där.. Det är verkligen en hel vetenskap… 

Men lat är jag, och det står jag för! Det skall komma till något verkligt speciellt för att jag, just precis, NU, skall ställa mig i badrummet och raka bort allt hår, trots att jag rakade benen för 4 dagar sedan, under armarna här om dagen, och mellan benen …. ja.. det var någon gång det med =p

Vad jag inte riktigt kan förstå, är de tjejjer som rakar bort håret på armarna? Jag har ganska långa hårstrån där, men jag tycker om det.. Fråga mig inte. Jag har ingen aning om varför. Men Det ser jag ingen anledning till att ta bort, eller ens korta ner. Känns som att det blir ännu mera jobb där. Och om jag inte störs av det, finns det absolut inte någon anledning till det. 

Så, hur skall håret på kroppen  vara? kortkort kort, dvs obefintligt, lite kanske inte spelar någon roll, skall det  vara vildvuxet, eller spelar håret ingen som helst roll?