Jag är så sugen på att svara Nej på den frågan när man får den. De förutsätter att jag har det. Eller har i alla fall tidigare. Nu tror jag inte riktigt att de vet vad de skall fråga. Ser inte ut, och beter mig inte som en typisk Cisperson, känner mig inte heller så.
Under en centimeter hår på skallen, oftast nästan inge smink, inte speciellt kvinnliga kläder, uppför mig inte heller efter vad som kallas kvinnligt.
Men ändå måste jag svara ja, för det är vad jag har.
Jag vill svara ”Nej, jag har flera och en av dem är en tjej”, för att se reaktionen. Funderar på att göra det, bara för att. Men det skulle inte vara sant. Inte det minsta ens. Men jag förstår inte varför man måste direkt fråga vilket kön personen i fråga har. Pojkvän, flickvän? Tänk om man har en partner som ser sig könslös, Eller något annat sådant? Varför måste man redogöra för vad ens partner har för kön?
Snacka om att det är inpräntat, just den frågan. Det är svårt att komma ifrån den, och ingenting som man ändrar i ett nafs. Jag är inte riktigt klar där än, kommer fortfarande på mig själv med att ställa frågan, utan att tänka mig för.
Läbbiga Jag 