Är det frihet att vara heterosexuell?

Jag står inte bakom något som helst parti

Jag är inte uttalat eller outtalat feminist

Jag är inte något av det ni kan komma på.

Jag vill bara vara jag. 

Måste det jag har att tänka på, och det som jag tycker om saker och ting, kopplas ihop med en massa andra saker? Kan jag inte bara få tycka som jag gör, utan att bli beblandat med andra? 

Jag är en person som inte tycker om heteronormen.

Jag är en person som tycker att man skall ge människor, speciellt barn, fler alternativ på hur ett liv kan se ut.

Jag tycker inte att allt måste vara kvinnligt eller manligt, eller ens unisex. Måste man dela in det?

Jag tycker att bara för att vi har olika kön, så gör det inte kvinnor och män speciellt olika.

Jag tycker att man skall få gå sin egen väg, utan att få höra att det där är killskor, du har ett manligt yrke, du har en flicktröja på dig, du skriver som en flicka, osv. 

Jag tycker inte att det finns någon anledning att behandla pojkar och flickor olika.

Jag tycker att man skall säga att man skall låta barn vara barn,  istället för att säga att pojkar ska få vara pojkar och flickor skall få vara flickor.

Jag tycker att man borde öppna upp mer i skolor och förskolor, så att alla sorters människor lyfts upp, i böcker, leksaker,  sånger, på tavlor, och i samtal. Även heterosexuella personer. 

Jag tycker att reklamen (inte endast reklamen, men borde synas även där) borde ge oss en bredare bild av hur mänskligheten ser ut, det är så många som glöms bort.

Det är vad jag tycker, plus en massa mer!

Jag vill att alla skall få den frihet som heterosexuella har, fast har heterosexuella så stor frihet egentligen? Jag tror inte att de är mer fria än någon annan. De kanske slipper förklara sina känslor, de tas för givna, och de blir inte ifrågasatta. Men åker en rosa tröja på en kille, eller att en kille har mascara på sig för att framhäva sina ögon, då tror alla att han har gått över gränsen. Det kallar inte jag frihet. Lika dant för kvinnor, rakar vi av oss håret, skaffar udda frisyrer, sitter på fel sätt, och har fel sorters kläder, eller låter bli att sminka oss,eller inte rakar oss någonstans på kroppen. Då börjar folk tro  att vi kanske inte är hetero. 

Det är inte frihet enligt mig. 

Jag tror inte att någon kan vara fri, förens ingenting ifrågasätts och ingen tas för given. Och dit är det en väldigt lång väg att vandra.

Tänk om bebisen är en pojke, fast det ser ut som en flicka?

När man får barn, så får man på en gång reda på vad det är för kön. Efter det så frågas det konstant om det blev en pojke eller flicka. Varför är det så viktigt? 

Jag kan verkligen inte förstå varför det är så viktigt vad en annans barn har för kön? Tänker ni behandla barnet annorlunda om det är en kille än om det är en tjej? Visst, jag förstår att det handlar om kläder, leksaker och allt annat som är anpassat efter kön, men det handlar också om hur vi som vuxna agerar olika mot pojkar och flickor. Tror i alla fall jag. Vi vill veta barnets kön, så att vi kan anpassa röst och sättet vi pratar på. Ändra ord som söt och gullig till cool och tuff. Kanske? 

Vad gör det om folk frågar om det är en pojke eller flicka, att de inte kan se det på en gång? Jo, att ni måste försvara det kön som barnet har, är det jobbigt? Att känna att man inte kan sätta på sitt barn en svart tröja, för då tror alla att bebisen är en kille? Men om man som förälder tycker om svart, varför skulle inte en tjej kunna ha det? 

Jag tycker att man skall ge barnen så många möjligheter som möjligt. Försöka att inte uttrycka, eller visa, att det finns saker som enligt samhället är kvinnliga eller manliga. I den mån man kan. 

Men det är vad jag tycker. 

Och nej, jag är inte feminist, jag tycker bara att heteronormen är ofantligt trist! Och många andra normer också.. Men det är jag det. 

Varför måste det finnas pojkkläder, respektive flickkläder?

När jag ändå är inne på kläder. 

Vist är det fortfarande en stor uppdelning mellan pojk- och flickkläder i affärerna. Speciellt de här stora kedjorna, HM, Lindex, Kappahl? Rosa söta, fina, gulliga klänningar på flickornas sida, kläder som man knappt vågar låta barnen leka i, än mindre klättra i träd med. Tydligt uppdelat mellan fickors kläder och pojkars, med skyltar över där det står vilka storlekar som finns just på den ytan, med barn av respektive kön. 

Polarn och Pyret tror jag är bättre på det där. Jag har varit in några gånger, men aldrig handlat där. Ser ut som att de inte riktigt delar upp kläderna på samma sätt?

Jag kan inte se meningen med att dela upp det så pass som det är gjort. Det finns väl inte ens en avdelning för kläder som, enligt normen. skulle passa alla kön? Varför tar de bort den möjligheten när de har de andra två?

Fånigt är det! Att behöva dela upp kläderna! Det kan finnas pojkar som gillar Hello Kitty och rosa tröjor! Min son till exempel.. Och det finns flickor som tycker om bilar, och andra ”hårdare” saker, svarta kläder osv. Varför kan man inte bara ha allt gemensamt för? 

Visst skiljer sig stilarna lite, på hur man syr kläderna, flickornas tröjor kan ibland ha lite puffärmar, men det kan väl killar också gilla? Skulle det vara omöjligt att tillverka kläder i lite fler färger? Inte begränsa sig till de färger som barnen förväntas gilla? 

Låta barnen gå och titta på kläder, utan att SE att de är inne på en avdelning där pojkar förväntas välja kläder (om man är en liten flicka). Det kanske hittas en jättebra tröja, eller ett par byxor, men ”de kan ju inte användas, för det är pojkkläder!”. Jag har hört det, inte minst från mina egna barn. Tycker att det är synd. Barnen får verkligen ingen frihet i att välja skälva vad de tycker om och inte! Lika så med leksaker… Men det blir en annan historia..

 

Varför är herrkläder dyrare än damkläder?

Eller killkläder och tjejkläder eller vad man nu vill använda sig av för ordval.

Har verkligen märkt att det är så, och jag kan inte förstå det. Jag kan få två linnen för en hundring om jag vill, men herrarna i vårat land måste oftast lägga ut Minst en hundring för att för att få Ett linne. Vad är skillnaden? 

Är det bättre kvalité på kläder som killar köper, eller är det för att det inte är lika stor konkurans på det? 

Reorna är nästan likadana, tjejkläder finns det massor av för väldigt låga priser! Har man tur kan man hitta nya kläder från en tjugolapp och uppåt. Beroende på vad man är beredd på att lägga på kläder. Karlar har sällan samma tur. 

Kanske är det så, att karlarna inte orkar gå runt i alla affärer för att kontrollera priserna? 

För några veckor sedan handlade jag kläder för ca 400kr, under det till och med.
För de pengarna fick jag :

en skitsnygg jacka till hösten, eller kappa kanske det är (700ordinarie pris nedsatt till 175 tror jag)

2 BH’ar

en klänning 

ett väldigt långt linne  (dessa 4 saker gick på 80kr)

en till klänning (ordinarie pris 500, nedsatt till 125)

Tycker inte att det var dåliga köp. Var tre olika dagar och handlat på Lindex och en butik som säljer Vero moda kläder. 

Men är man karl, då får man räkna med att man inte får så här stora reatillfällen. 

Min partner får ofta lägga stora summor på sina kläder. 700 för en jacka, 500kr styck för byxor och shorts, tröjor 300 osv. När till och med linnen är dyra, då är det hårt. 

Även bland barnkläderna är det skillnad. Flickkläderna är mycket billigare än killarnas, Klänningar för 49 kr, men det kan vara väldigt svårt att hitta en tröja till en kille för samma pris. Konstigt! 

Nä, kanske inte riktigt. Men jag förstår inte skillnaden! Varför skall inte priserna vara jämförbara, när det är inom samma varumärke? HM, eller Kappahl där är det stor skillnad i priserna. 

Har ni några förslag på varför det skiljer sig så mycket i pris mellan dam- och herrkläder? 

 

Det viktigaste är att du älskar mig, och att du visar det?!?! VA! /Läbbiga Jag

Hur kan man säga, till en som redan ligger ner, som mår dåligt och som behöver någon som förstår en, att ”Det viktigaste just nu är att du älskar mig, och att du visar det”. Så säger man inte till den man älskar, om man älskar den personen. Det gör man bara inte. Inte till en person som mår dåligt, psykiskt! 

Det var som tur var inte till mig som det sades. Men det var till min bästa kompis. Behöver jag säga att jag är riktigt sur och på väg att bli förbannad?! Är inte det viktigaste, när man mår dåligt, att den man älskar visar det, eller nästan ännu vilktigare; visar förståelse! Förståelse för att vissa dagar kan vara bättre än andra, att andra dagar så kanske man ligger på botten, inte orkar göra någonting, att man då bara vill ha någon nära, som förstår, eller i alla fall försöker? Är inte det viktigare? Är det inte viktigare att HON mår BRA? Än att hon visar att hon älskar honom? 

Jag förstod inte det där, förstår inte hur man kan säga en sådan sak, till en människa som inte mår bra. Faktiskt inte. Är JAG ute och cyklar? Jag hoppas inte det.. Men jag vet bara, att jag skulle ta väldigt illa upp om någon sa det till mig just nu. Det viktigaste är att du älskar mig, och att du visar det! Hah! Det viktigaste hade varit att jag mår bra. Att jag blir visad kärlek, fast att jag är som jag är, och mår som jag mår. Att jag blir visad förståelse, och att folk, speciellt den jag älskar, förstår att jag inte alltid är på topp, utan oftast är nere på botten och försöker ta mig upp!

Jag blev sur, förbannad, och undrar hur i helvete man kan tänka så!