Så känns det ibland? Tror inte att jag är ensam om den känslan. Självklart inte varje gång, men ibland. Man ställer upp, innerst inne vet man att man själv vill, men tankarna säger ”NEJ, snälla inte nu”. Detta på grund av bristande självkänsla, lust eller vad det nu kan göra. Fel tillfälle i alla fall.
Ändå ställer man upp på det.
Är man i ett förhållande, skall man ha sex, det är väl så det är?
Jag vet, man får säga nej, men det är svårt. Man hör hur den andra andans tungt bakom en, vet vad som komma skall, något som man egentligen borde bli alldeles till sig av. Men nä.. Inte alltid. Ibland vill man bara sova. Ligga och mysa i sängen utan att det skall hända något mer än bara sex.
Vill, men ändå inte. Och så får man ont, för kroppen vill inte, hur mycket man vill, måste alla delar vara med på det. Men det tillhör en relation.
Norm? Jag tror det.
Jag kan säga nej, om jag verkligen inte vill, det handlar inte om det.
Det trista är, att det oftast är Godnatt efter.
Jag klagar absolut inte på vårat samliv, det är bra, väldigt! Jag måste bara bli bättre på att säga som det är, vad som händer och vad jag vill.
Men det är inte lätt. inte att prata med sin partner om hur man vill ha det, och vad man vill. Svårt, när det har varit ett ämne man skall tiga om.
Läbbiga Jag 