Tänkt och tyckt om Annorlunda / Läbbiga Jag

Det är tydligen väldigt många saker som ses som ”annorlunda”, enligt media bland annat. Inte speciellt konstigt att den bilden sprider sig till folket. 

  Saker som är ”annorlunda” ”behandlas” i speciella program eller repotage, för att fånga uppmärksamheten till det, som att det är något som står ut. Och ofta så benämns det som annorlunda. Det kan ha med kärlek att göra, sexuella läggningar, kön, genus, hobbys, tro. Ja allt som inte ”alla” håller på med, tycker är ett bra sätt att leva på det blir ”annorlunda”. Och för det som är annorlunda är man väl lite rädd för? Skulle det inte benämnas som något speciellt, förutom vid sitt riktiga namn, tex trans, eller satanist, utan att det omtalades om hur ”konstigt” det är, så tror jag inte att det skulle bli ett lika stort annorlunda tänkande kring det hela.

 

Jag kan förstå att det kanske fortfarande skulle vara ”konstigt” bland de lite äldre, absolut inte alla, men många skulle nog ha svårt att acceptera många saker, som ses som ”annorlunda”. Mycket har nog med att göra med när man är uppvuxen och hur. Men inte allt. Det går alltid att ändra på sig!

Och vi har alla olika saker som vi tycker är ”annorlunda” så att sätta ihop ett program utifrån vad vem(?) tycker är annorlunda, är inte att visa vad världen tycker är annorlunda. 

Kanske

För vem säger att du/jag är innanför normen enligt någon annan?

Att förstå sig på en undvikare / Läbbiga Jag

Jag är en undvikare, och det har jag precis kommit fram till. Även om jag så här i efterhand känner att fler borde ha sett det, påpekat det, så kan jag förstå hur de tänker. 

Att vara en undvikare är inte speciellt lätt, sakerna som man skall göra, snurrar runt i huvudet och krockar med varandra, och istället så gör man något helt annat. Något som man tror att man mår bra av. Som att baka. Jag hade tänkt dricka kaffe här på morgonen, och sedan börjat ringa en massa samtal, viktiga samtal, men jag bakar istället. Rädd för vad som skall sägas i luren på andra sidan. 

Många tror nog att jag är lat. De ser hur det ser ut här hemma ibland, hör att jag inte gör speciellt mycket om dagarna, mer än sitter vid min dator, kanske att jag har tagit disken ibland. Men annars så gör jag inge speciellt. Men jag kan inte ta tag i sakerna, jag undviker det i den mån jag kan. Och innebär det att jag skall sitta vid datorn hela dagen, så gör jag det. Att de andra sakerna är viktigare, det är jag mycket väl medveten om. Men ändå är det svårt att börja i någon ände, för jag vill inte, det är jobbigt, det sitter en spärr och den sitter hårt. Det krävs mycket ork och vilja för att börja. Och det krävs även att jag mår lite bättre än vad jag kanske gör när jag mår hyfsat. För att orka. 

Mycket vill man göra, man vill ha det fint, man vill ringa alla jobbiga samtal, man vill träffa folk och allt annat som man kanske tycker är jobbigt, det är saker som man oftast vill ha/göra, Men kan inte. Det tar tid att komma över det. Ibland kanske endast en dag, men ibland mycket längre än så. 

Jag är en undvikare, men jag skall försöka ändra på det. 

Men bara för att man är en sådan som undviker allt som man tycker är jobbigt, så innebär inte det att man är lat. Även om man får den känslan ifrån andra. Det kan inte vara lätt att förstå, om man inte har varit där själv, det kan jag mycket väl hålla med om. Men att kalla en människa för lat, tycker jag är fel. Lika så, när folk talar om hur roligt det är med att städa (?) så får de orden en att istället för att känna ”Ja, nu jäklar skall jag komma igång” kanske ”så kul för dig… Men det tycker inte jag, jag varken orkar, kan eller vill. hur gör man då? ” Men sådana saker får man inge svar på. 

Det är jobbigt att undvika saker, det bli omvägar, och saker och ting kommer efter. Det blir ibland svårt att hänga med. 

Men Jag skall ta mig upp, sakta men säkert.. En vacker dag, kanske jag kan göra allt på en gång, istället för att vänta in i det sista..