Åkte med en taxichaufför som var på dåligt humör idag, det kan ha varit för att jag var sen, så att vi blev senare än vad som var sagt. Men sak samma vad som var anledningen.
Har man då rätt, som människa, att ifrågasätta varför en person är sur och grinig, en person som du inte känner dessutom?
Fick höra i efterhand att sagts att chauffören inte hade ”någon rätt att vara sur och grinig” då han inte hade någon skada, osv, inte behövde sitta i rullstol varje dag och vad allt nu annat det var och så kom det tårar. Det kom inget svar. Sedan kom frågorna från jobbet, att han inte visste vad chauffören varit med om, frugan kanske dött, eller ett barn hade blivit blivit på kört dagen innan. Eller vad det nu var.
Inte en endaste tanke på att chauffören bara hade en dålig dag, att det kanske är jobbigt att behöva vänta, eller köra extra svängar som inte är registrerade, och på grund av den extra tid det tar, missar ett viktigt möte, eller att chauffören kanske har en sjukdom som inte syns, cancer kanske, eller dennes partner kanske sa att hen ville skiljas nu på morgonen, Ingen hänsyn till att alla människor kan ha en dålig dag på grund av vad som helst.
Är det så, att vissa har mer rätt att vara sura och griniga?
Jag tyckte att det var ett konstigt sätt att ta det på. Hade jobbet velat säga någonting för att göra det lättare för chauffören, kunde hen sagt att Personalen hade försovit sig, därför var vi ej klara i tid i morse, eller något sådant. Det hade jag kunnat ta.
Ingen har mer rätt, enligt mig, att ha en dålig dag, alla kan ha det, och det skall accepteras, oavsett anledning. Sedan finns det de som hela tiden tycker att de har en dålig dag, är sura och griniga konstant, men jag tycker inte att man skall ifrågasätta det hela.. Och man skall inte heller jämföra ens egen grinighet med någon annan, och säga att min grinighet är viktigare än din.
Tänker jag fel?
Läbbiga Jag 