Ont om idéer / Läbbiga Jag

Nu tryter det i fantasin igen, vad skall jag skriva om? Något med normer, något, jag vet inte vad?

Förslag? 

Hår eller inte hår? / Läbbiga Jag

Nu är håret avrakat igen, och folk vet inte om de skall titta på mig, eller låta bli att se på mig. Folk tittar ofta en gång, och sedan tittar de bort. Varför? Vad är det som är så skrämmande med en tjej som har rakad skalle? Hår finns fortfarande kvar, 12mm om man inte räknar alla de hårstrån som glömdes bort i rakningen, de är lite längre. 

Vad är det som sitter i håret egentligen. Varför anses det snyggt och näst intill norm att en ”snygg tjej” skall ha långt hår, och oftast blont? 

Jag själv tycker att det är ruggigt sexig, för att vara helt ärlig, med tjejjer som har rakade skallar. Det är något med det. Självklart finns det även tjejjer som är riktigt sexiga i långt hår också, oavsett färg. 

Att jag passar i att ha rakat, det har jag fått höra, och jag hoppas att de talar sanning, för jag trivs i det. 

Hemma går det mycket tid till att förklara för min dotter att Hon inte behöver ha långt hår om hon inte vill. Då kommer antingen orden: ”pappa säger att jag skall ha långt hår”, eller ”Flickor skall ha långt hår”. Och sonen vill inte heller att Jag skall raka huvudet, För det är ungefär samma sak där. Flickor skall ha långt hår, speciellt mammor. 

Och så är det nästan överallt. Tittar man på de tecknade serierna, så har näst intill alla långt hår. Speciellt Disneys filmer. Det är som att man förlorar något, när håret försvinner. 

Jag rakar inte håret för att jag har någon speciell åsikt, eller tanke bakom det, utan gör det för att det är skönt att inte behöva tänka på det på morgonen, och att det inte blir/ser fett ut på en gång! Kanske en aning också för att jag tycker att det är snyggt. 

Men det är svårt att övertala barnen, att jag som tjej kan ha så. Och de båda också, om de vill. Lika så som de, om de vill får ha långt hår. 

Svårt att förklara att man får göra som man vill, när de hela tiden ser flickor med långt hår, och killar med kort hår.. 

Tänka på ordval / Läbbiga Jag

Var på en väldigt bra föreläsning idag, eller utbildning var det snarare. 

RFSL hade hand om den. Jag har varit på en liknande tidigare, med samma person. Så jag kunde det mesta som sades. Men det är verkligen intressant. 

Tänkte på en sak, som även jag gör väldigt många gånger. Jag säger ”hej tjejjer” eller ”Grabbar/killar!” Och allt sådant där, till barn och ungdomar, utan att tänka mig för. Jag försöker skippa det, men kommer på mig så många gånger när jag hämtar sonen, inte minst då. Då blir det ”hej då grabben” eller något liknande. 

Vilket inte alltid passar sig, för man kan aldrig vara säker på att personerna man säger det till, identifierar sig själv med det könet. 

Mycket andra intressanta saker sades också. Men orkar inte gå in på det just nu. Tröttheten är på mig konstant. 

Saker till fars dag? / Läbbiga Jag

Det blev en lite lätt diskussion här på morgonen angående fars- och mors dag. Jag undrade varför de inte gör saker på dagis till dessa dagar. Så långt tänkte jag så här på morgonen. Tur att min partner är mer vaken än mig, trotts att han vaknar efter mig.

Jag har för mig, att när vi var små, så gjorde vi saker på dagis till mamma och pappa på dessa dagar, inklusive bonusföräldrar, Och jag tror även att mina barn har gjort det på något av alla förskolor de har gått på. Men det senaste året, eller två, så har jag inte märkt något av det. Jag undrade helt enkelt varför?

Min partner sa då, att det kanske är för att alla inte har en mamma och en pappa, eller ens två av varje. Smart! Att jag inte tänkte så långt. Men ändå? Det hindrar väl inte någon att fira mors dag med två mammor, om det nu är så man lever? Eller att man firar två pappor?

Men jag kan också förstå att det finns de som inte har någon pappa alls, som kanske har gått bort. Då kan en sådan sak vara jobbig, att alla andra sitter och gör saker till sina fäder, och själv har man ingen pappa kvar. Eller en Mamma som har beslutat sig för att få ett barn helt själv, utan någon pappa inblandad.. 

Det måste vara svårt det där. För det finns ju inte bara ett sätt att bilda en familj idag, utan det finns hur många sätt som helst. 

Förstår ni vart jag vill komma? Är inte så säker på att jag själv är det just nu.. 

Men ja. Familjer ser helt enkelt olika ut, men skall man låta bli att låta barnen göra saker till fars/mors dag på dagis? Jag vet inte alls, hur ser det ut hos er? Är det bara jag som kanske har missat det? 

Att möta en ny person? / Läbbiga Jag

Ställde en fråga i det förra inlägget, och av de svar jag fick där, så känns det som att vi ändå vill veta vad en person har för kön. Jag hade den här diskussionen med en vän till mig för ungefär 9 månader sedan. Om det var viktigt eller inte att ha reda på könet på en person man pratar med, eller kanske lär känna. Nu pratar jag inte om att dejta denna person, utan man känner att man har något emellan sig som kan leda till en fika för att lära känna varandra bättre. Vi tyckte väl inte att det spelade någon roll om man såg vad för kön personen i fråga hade, om den ens identifierar sig med något kön, för det är det inte alla som gör. 

Som jag skrivit på andra bloggen så har jag varit med om liknande, än har vi inte träffats, men jag känner ändå inte att det spelar någon större roll. Har man något gemensamt, eller känner att man passar i hop som människor, då måste väl det vara bra? Oavsett kön?

Det kom upp på inlägget tidigare att män än så länge oftast är de som begår våldsbrott, och kanske det stämmer, jag har inte kollat upp det, men fortfarande så är jag inte rädd för att lära känna nya personer. För det kan lika gärna vara så att någon av de jag känner har utfört eller kommer utföra ett våldsbrott, eller kanske jag? Vad vet jag om framtiden, och vem är jag att döma en människa som jag inte än känner?

Jag är öppen för att bli vän med människor, självklart går jag inte hem till första bästa, eller ringer på dörren och säger: ”hej vill du bli min vän” Som man kanske gjorde när man var ett litet barn. Nä, självklart inte, även om det är så man önskar att man kunde göra ibland, fast kanske med andra ord. 

Men att träffa en person på bussen, som bor nära, och som verkar intressant! Det är inte alla gånger som det händer, och då spelar det ingen som helst roll vad personen har för kön. Jag tror att det är en tjej, men är inte säker, och hoppas verkligen att hen inte läser detta, men om hen gör, ta till dig, för jag gillar inte att förutsätta att folk är av ett speciellt kön eller vad den personen har för sexuell läggning. Men det gav mig en tankeställare, på om det verkligen var viktigt att veta. Om det Verkligen spelade någon roll. 

Jag är inte bra på att se vad folk har för kön, om de inte följer normerna för hur en kille eller tjej skall se ut, eller har ordentliga drag i ansiktet eller kropp. Och jag själv tycker om att tänja på det där, hur man skall se ut och vad man skall ha på sig. Ser inte varför det måste vara viktigt att folk måste se mig som en tjej. 

Visst ibland kan jag gå med riktigt urringade tröjor, taighta byxor och visa upp det jag har, och även förfinat mig med smink. Men andra dagar, då har jag på mig tröjor som inte visar någonting, en jacka som döljer brösten och byxor som är neutrala. Och med rakat hår får man ofta en extra blick, då folk är osäkra på vad det är de har sett, speciellt bland barn, men de är också väldigt duktiga på att fråga om de inte ser. Men även där är det viktigt att veta vad jag är, om jag är kille eller tjej.. Jag undrar varför?