Viktigt att veta kön? / Läbbiga Jag

Tänkte ta och skriva mina tankar om det hela sedan när jag sparat energi. 

Men tänk er in i detta: Ni möter en person på bussen/tåget, personen ser bra ut, kanske rent utav snygg. Det känns som att personen flirtar, men så kanske inte är fallet. kanske är det bara personens personlighet. Tillslut så börjar ni prata. Kommer på att ni kanske skall börja umgås, ta en fika, personen kanske inte känner någon i området, utan är nyinflyttad, eller liknande som gör att personer i den’s närhet har försvunnit längre bort. 

När bussen har släppt av er på hållplatsen står ni kvar och pratar. Men fortfarande har du inte kommit på vad personen har för kön. Namnet du får när du tar telefonnumret skulle kunna vara på vem som helst. 

Skulle ni bry er i vilket kön personen har? Är det egentligen så viktigt att veta?

Drömma om att komma? / Läbbiga Jag

Jag erkänner! Jag har drömt det, två gånger nu på en väldigt kort tid, vad jag kommer ihåg, en gång i natt. Det var nästan lite läskigt, först kom jag nästan, andra gången är jag säker på att jag kom. 

Funderade på morgonen sedan om partnern min märkt något? Vi sover ganska tätt i sängen, så det skulle inte ha förvånat mig alls! 

Och frågan är, om man kommer i sömnen i sådana fall?`

Någon mer som har varit med om det hela?

 

Tycker att det är konstigt att det har börjat komma nu, har aldrig tidigare drömt något liknande, visst har jag haft sexdrömmar, men aldrig att jag har kommit av dem! Sjukt, fattar inte varför just nu, har inte kommit via sex på bra länge nu, kan ha med det att göra. Kanske även mer med tabletterna? Inte omöjligt. Skumt är det.. 

Ett bra program / Läbbiga Jag

Hittade ett bra program, eller serie kanske det heter, på UR. Fråga mig inte hur jag kom in på den sidan, eller hur jag hittade den, måste ha varit en länk någonstans. 

En serie som tar upp och pratar om normer. Programmet heter Ramp, och det är kanske mer riktat till ungdomar än till vuxna, men det ger en en tankeställare. 

Har inte sett på alla programmen än, men två av dem lite halvt, och tycker helt klart att det kan vara något att titta på! 

Att luras / Läbbiga Jag

Det är så lätt på nätet, att låtsas vara något man inte är. 

För mig handlar det mer om humör. Det kan bli väldigt mycket smilys som visar på hur glad jag är, fast det egentligen inte alls är så. Jag kan skriva på ett sätt, som får folk att tro, att jag är på väldigt bra humör, eller är glada för deras skull, när det egentligen inte är så som det är. 

Jag tror att det är så alla gör ibland. Man vill inte visa hur det egentligen står till, och det är väldigt lätt att gömma sig bakom en text, när ingen ser ens ansiktsuttryck eller tårarna som rinner ner för kinderna. I bloggen försöker jag få fram hur jag känner, då det är terapi för mig, gå igenom mig själv och mina tankar. Men i kommentarerna är det svårare, där är det lättare att låta glad, mest för att man får ord som man själv inte tänkt på. 

Men det finns mycket mer man kan luras med, ålder, kön, vem man är och vad man tycker och hur man tänker. Det är inte svårt att börja, men det blir nog svårare till slutet, när man trasslar in sig i sig själv. Mitt ex var sådan, mytoman, men inte på nätet utan IRL, vilket var förbannat jobbigt. Och jag gick på det. Därför tänker jag, vad lätt det måste vara att lura någon på nätet, där man inte ser personen i fråga. 

Jag blundar inte för att det finns sådana, men jag försöker göra mitt till, för att inte luras i det jag skriver. Varför skall jag luras om vem jag är? Jag kan dölja mig själv, välja att inte gå ut med vissa uppgifter, om vart jag bor och hur jag ser ut. Men att ljuga ihop en helt ny person? Nä, det faller inte mig in. 

Men det är lätt att ryckas med i den glada stämning som ibland finns, känna att man måste vara glad och positiv, fast att det egentligen inte är så.