Visst är det så? Att vi oftast blir tagna för något som vi egentligen inte är?
Det kan handla om att vi ser ut på ett visst sätt, folk tror alltid det värsta, kan inte se varför det kanske är som det är.
Skall vi säga tex att en har lite för mycket hull, genast kommer tankarna, hos många, att det är för mycket mat och socker som är anledningen till det. Så behöver det inte vara. Det finns Många anledningar till att en ökar i vikt, det är allt ifrån mediciner till stress som kan göra det. Sådant som inte syns på ytan.
En som alltid skrattar, ser glad ut, och kanske har det lite mycket i bagaget, blir tagen för en person som lagt allt det dåliga bakom sig, Klart hen mår bra, det är inget fel på henom! Men inom hen, så kanske det konstant rivs och slits, tankarna snurrar runt, och hen gör allt för att för att det är så hen förväntas att vara.
En kanske går konstigt, eller på annat sätt har konstiga rörelser, kan bli tagen på väldigt många sätt, men jag undrar hur ofta det tas för rätt orsak? Hur många olika anledningar finns det inte till att ens sätt att gå på, sitta, röra sig inte är som de andras?
Att vara konstant trött och orkeslös, ”Gå och lägg dig tidigare/ Du sover för mycket!” är ofta kommentarer som kommer. Men om det inte hjälper? Att en sover mellan 6-8 timmar, har medicin för att faktiskt kunna sova, men ingenting hjälper. Det kan vara något annat underliggande.
En som sitter hemma hela dagarna, som inte ”vill” ta sig utanför dörren, hela tiden har skitit omkring sig och knappt tar hand om sig själv? Latmask? Kanske, kanske inte. Det finns väldigt många anledningar till att man inte orkar göra någonting alls! Depressioner, ångest, fobier andra saker, det är så mycket som kan ligga i grunden till allt.
Det är så jäkla synd, att man blir behandlad efter utseende, handling och beteende, utan att veta orsaken till det. Och även om man vet orsaken, så är det ibland skit sak samma! Man blir behandlad som ingenting alls i alla fall. Det kommer så många blickar, som är onödiga, oftast så har en koll på hur en själv är, och tänker väldigt mycket på vad folk en möter tycker och tänker när en går förbi, man behöver inte höra det! Eller ens se de blickar som kan komma. För det gör verkligen inte saker bättre!
Visst, jag skall inte säga något, jag tittar jag också, men försöker att inte döma då det verkligen finns så många olika sorters anledningar till att en är som en är. Och vem fan är jag att kolla egentligen, jag har ju mina egna problem! Vi alla har ju våra funktionsnedsättningar, problem eller vad det nu kan vara.. Varför kan vi inte bara se till det som faktiskt är bra..
Läbbiga Jag 