Förstår inte var han vill komma. Exet. Tjafsar om att sonen hade rosa strumpor på sig när han kom ner idag. Vad spelar det för roll? Undrar jag, men hur får en någon till att förstå att färgen på kläder, inte spelar någon större roll. Inte för en som snart är fem, och som tycker om att få välja sina kläder själv?
Ingen har klagat, han trivs, och är inte det sista huvudsaken? Att han trivs med att vara den han är?
Hur kan en tänka kring det där, då fadern inte riktigt är med på noterna, och han kommer säkert att pränta in i sonens skalle under helgen, att rosa är “tjejkläder”.. Spelar ingen roll vad jag försöker komma med, det är skit samma. Jag är hans ex, och det är inge med med det. Jag har inget att komma med, kan inte tänka, medicinerna har förstört mitt minne, jag är inte att lita på, jag kan vara sann och jag är dum i huvudet. Det är så han ser mig, och det vet jag om, för det har jag fått höra allt för många gånger..
Läbbiga Jag 