Ja, det är ju sannerligen en bra fråga det där..
Efter att ha varit på en förlossningsföreläsning uppe på Sjukhuset, blir jag mer och mer förvirrad och tankarna går verkligen upp och ner. Det talas om att en själv skall få välja hur en skall göra, och att barnet mår bra, så länge föräldern mår bra, men här var det andra ord som gällde.
Efter själva föreläsningen om hur det går till på BB var klar, så var det dags att se en film om närhet och amning, inget fel i det tänkte jag till en början, men när filmen väl kommit igång, så ändrades mina tankar ganska så rejält. Allt handlade om att amma.
Mamman, för det var de det handlade om i denna film, skall lära sig känna igen sitt barns signaler, vilket inte är helt fel, och ge barnet mat så fort barnet vill. Även om det är så att barnet inte är hungrigt, det kanske behöver “suga” (som det sades i filmen) för att det är ledset eller behöver närhet, eller vad det nu kan vara. Mamman skall ta upp sitt bröst så fort barnet visar dessa signaler, även om det är väldigt ofta. Lika dant på nätterna. Det är väldigt bra om barnet kan ligga i samma säng, då det är lättare för mamman att amma när barnet vaknar och behöver det. Skulle det vara så, att sängen mot förmodan är för liten, så går det bra att ha barnet i en egen säng, om den står nära.
Pappan skall finnas till hands, stötta, och det första en fick se när filmen bytte till det som pappan skulle göra, var hur han städade, dammsugade, handlade och så vidare. Men det var också bra om barnet fick vara när denne, men så fort barnet började visa sina signaler på att att vilja “suga”, så skulle barnet tillbaka till modern.
Jag vet verkligen inte hur de har tänkt här? Vissa stunder så rekommenderas fri amning, andra gånger skall de ske med speciella intervaller (kanske inte så vanligt längre), men att ta för givet att mamman ens kommer att helamma? Är inte det lite att ta i? Filmen förutsätter att alla som kommer att ha hand om barn, är kvinnor, och att dessa inte kommer att ha några som helst problem med att amma. Oavsett vad det finns för anledningar till att en person inte vill, eller kan, amma, så finns det bra många andra sätt, som måste vara precis lika bra, speciellt ur närhetssynpunkten! Andra än kvinnor kan ge sina barn mat. Om nu filmen handlade om att det var närheten som var viktig, varför inte visa att det går, även för de som väljer att mata sitt barn med flaska? Att ha sitt barn nära, när det matas med flaska, måste fungera exakt lika bra, barnet får närheten, hud emot hud (om en så vill det), och den får mat. Sedan borde det inte spela någon som helst roll, vilket kön denne matare har! Och bara för att barnet matas med flaska, behöver det inte heller betyda att det är ersättning, utan det kan även vara modersmjölk.
Nä, jag vet inte alls vad jag tyckte om den där filmen. Den tog allt för mycket för givet, och förutsätter att alla kvinnor kan och vill amma. Allt annat, verkade vara helt fel.
Läbbiga Jag 