Att ta upp andra familjebildningar på dagis / Läbbiga Jag

Frågade dagis igår ang normer. Hur de visar att det finns andra föräldraförhållanden än endast mamma och pappa. 

”Det tas upp vid behov” var deras svar. Men tänkte jag, det är väl inte endast då man skall säga att det finna andra familjekonstellationer i samhället än just de? De hade någon bok sa de. Visade den inte dock. ”Men barnen tar allting så naturligt”… Kanske, kanske inte. Men hur skall de ställa sig till sig själva om en pojke känner starkt för en en annan kille, och de andra barnen säger, att killar kan bara vara kära i flickor? Skall det tas upp då först? När barnet fått höra att det inte kan vara så, redan har blivit påhoppad? 

Lika så med skilda föräldrar. Dock tänkte jag inte så långt igår efter en förbannat lång dag, att även det är en annan familjekonstellation, som mitt barn utsätts för. Min sambo blir hela tiden kallad för pappa av de andra barnen. 

Det finns många olika sätt som en familj kan vara på, det behöver inte endast vara mamma, pappa, barn. Och det är viktigt att alla får synas, innan det händer något, att någon blir sagt till att så kan det inte vara.!

De är bättre med genus, även om jag önskade att de kunde blanda leksakerna lite mer. Men en flicka kan spela pappa och en pojke kan spela mamma, det är helt och hållet barnen som bestämmer där, vilket är bra. Men jag hörde aldrig något om att de lekte att det fanns två mammor eller pappor, eller flera föräldrar. 

Men jag var trött i går, och var redan korvstoppad av kursen innan. Och de tog mig på helt fel sätt dessutom.

Men fick en början på det.. Nu verkar alla föräldrar där veta vart jag står.. .

Hej och tack för sexet / Läbbiga Jag

Så känns det ibland? Tror inte att jag är ensam om den känslan. Självklart inte varje gång, men ibland. Man ställer upp, innerst inne vet man att man själv vill, men tankarna säger ”NEJ, snälla inte nu”. Detta på grund av bristande självkänsla, lust eller vad det nu kan göra. Fel tillfälle i alla fall.

Ändå ställer man upp på det. 

Är man i ett förhållande, skall man ha sex, det är väl så det är? 

Jag vet, man får säga nej, men det är svårt. Man hör hur den andra andans tungt bakom en, vet vad som komma skall, något som man egentligen borde bli alldeles till sig av. Men nä.. Inte alltid. Ibland vill man bara sova. Ligga och mysa i sängen utan att det skall hända något mer än bara sex. 

Vill, men ändå inte. Och så får man ont, för kroppen vill inte, hur mycket man vill, måste alla delar vara med på det. Men det tillhör en relation.

Norm? Jag tror det. 

Jag kan säga nej, om jag verkligen inte vill, det handlar inte om det. 

Det trista är, att det oftast är Godnatt efter. 

Jag klagar absolut inte på vårat samliv, det är bra, väldigt! Jag måste bara bli bättre på att säga som det är, vad som händer och vad jag vill. 

 Men det är inte lätt. inte att prata med sin partner om hur man vill ha det, och vad man vill. Svårt, när det har varit ett ämne man skall tiga om.

Vilka normer ser ni? / Läbbiga Jag

Och då menar jag i vårt samhälle. 

Vad finns det för normer som ni ser där ute, på tv, vad hör ni på radion, läser om?, skriv och beskriv vad ni har sett. Hur skall man vara, och hur skall man se ut för att inte gå utanför den?

• Man skall endast bli kära i personer av motsatt kön
• Endast vara kär i en åt gången
• Att ha en ljus hudfärg
• Man skall vara blond
• Gå på vänster sida när man går på gatan
• Hälsa med höger hand

Är några.

Fyll på vad ni tycker er se, och vad ni märker att folk tar för givet =)

Plastik/Skönhetsoperationer på underliv och bröst / Läbbiga Jag

Eller skall man säga skönhetsoperationer? Sådana som pågår för brösten och underlivet? 

Vad tycker ni om det? Hur kommer det sig att det är en sådan hysteri kring att man skall ”fixa till” underlivet? 

Jag tycker att det är hemskt. Visst, jag är inte heller helt nöjd med mitt underliv, och speciellt inte efter två barn” Men egentligen, hur många har jag sett, orakade (så att man verkligen ser allt) irl? Det är inte speciellt många. De flesta jag har sett har varit i diverse ex-pojkvänners porrblaskor. Och hur de ser ut, vet ni ju.

Såg en dokumentär för några veckor sedan, som handlade om just detta. Varför unga flickor väljer att operera sig. 
Jag tyckte att den var riktigt intressant.  Något som jag verkligen inte kunde förstå, utan blev riktigt förbannade på, var de som hade det som arbete att operera dessa unga tjejjer! Deras argument för varför de tyckte att det var bra. 

Lika så en av karlarna som hon frågade, ungefär, hur han föredrog ett underliv. Rakat, små blygdläppar osv osv. Allt som ses i porrtidningar. Men som inte så många av oss ser ut. 

Vad är det som har gjort att det har blivit en sådan stor ”boom” av detta? Lika så svenska TV’kanaler sänder svenska plastikoperations program.. Jag blir lite lätt ledsen när jag ser sådant. 

Jag kan förstå, om det verkligen är behövligt, att något, på något sätt har gått sönder. Men är man skapad på ett ”normalt” sett, varför skall man då gå igenom en operation? Endast för killarnas skull, eller är det mer för ens egen? 

 

Jag skall inte smyga under stolen med att jag själv tänkt tanken att förstora brösten. Efter två barn är de inte riktigt som de var innan. Men det är väl smällar som man får ta antar jag. Kommer aldrig lägga mig under en kniv, för att sedan få göra om det igen. Har nu gått upp lite i vikt, och för en gångs skull har det satt sig lite mer på brösten än vanligt, en helt kupstorlek, inte illa! Nä, men åter till saken. Jag är för feg, och jag tror inte att det finns något som är det perfekta underlivet, om man inte endast tittar på alla de som man ser i tidiningarna. 

 

Det som jag tyckte var bra, i dokumentären, var att de gjorde avgjutningar. Det var riktigt intressant! Hur många som såg något de egentligen inte trodde! Och att de fick se så många olika storlekar, former, dock inte färger. Men jag tror att det var bra, och något som fler skulle behöva se! Tyvärr var väl detta i UK, men ändå. Har för mig att det funnits något liknande i Sverige? 

En fråga, inte ett antagande eller något annat sådant. Jag bara undrar, ni som tycker om det kvinnliga underlivet,  finns det ett perfekt sådant? Och vart ifrån har ni fått idéen om att det skall vara på det sättet?

Detta kan gälla alla, oavsett kön ang vilket kön som helst. Könsoperationer finns till för alla tror jag? 

Ifrågasätta färger på barns kläder? / Läbbiga Jag

Sonen har börjat klaga på att rosa kläder är tjejkläder, för det säger barnen på dagis.  Trist tycker jag. ”Men det är ju du som har de kläderna, alltså måste det vara *****kläder?” Han håller med. Han verkligen älskar rosa, så varför skall han inte få ha det. Han bär sina rosa kläder, vad än de andra säger, men jag förstår att han undrar varför de andra barnen ifrågasätter honom. 

Pratade med dagis om det, och de säger på samma sätt. Det tycker jag är bra, det skall inte finnas några ”pojkfärger” eller ”flickfärger”. Barnen måste få utvecklas till vad de själva vill och kan. Varför skall man inte ge dem chansen till att utvecklas? 

Skulle jag endast handla blå kläder till min son, och rosa kläder till dottern min, tror jag att de skulle förknippa det, liksom många andra, som färger som är till för tjejjer eller killar. ? Tänker jag fel? Det är väl ändå vi som sätter våra spår på hur vi vill att barnen skall bli.

Sonen blir väldigt ledsen när någon säger att de kläder han har är till för tjejjer, och det förstår jag. Jag hoppas på att han står på sig, och att dagis hjälper till! Tydligen hade de haft en kille där som gick i kjol konstant, och ingen hade funnit det konstigt. Det är bra!!! Ett litet steg framåt =) 

Hoppas att det blir likadant då sonen kommer dit i klänning. 

Det borde, egentligen pratas mer om det, att det inte finns några speciella kläder, färger som är för ett speciellt kön. Lika så borde flera olika familjebildningar visas på olika sätt. Men som sagt, det är snart föräldramöte. Måste bara komma ihåg att skriva upp allt jag tänker på, annars kommer det att vara borta illa kvickt.