Vikt och kläder / Läbbiga Jag

När skall modeller för kläder komma i andra storlekar än XS? 

Det finns några, men inte är det många inte. Oftast får man kolla på kläderna som finns för de lite större storlekarna. Annars är de smala, utan någon skavank på kroppen (visst, bilder fixas till osv, men ändå), och vackert sminkade. Det gäller även skylltdockor. 

Lika så undrar jag varför inte alla kläder finns i alla storlekar? Okej, jag kan förstå att vissa modeller inte passar alla storlekar, fine, men varför inte sådana som kanske skulle funka? Några borde göra det. Hittade en sida som hade kläder i storleken 34-52 om inte ännu större. Lite imponerad blev jag allt. Tror inte att jag stött på det tidigare. Lika så att det skall vara speciella avdelningar för de med större storlekar. Det är inte alla som trivs med att ha större storlekar, och att då behöva gå till en speciell avdelning, eller speciella affärer, det tror jag inte får en att känna sig bättre. Kanske man blir bemött på ett annat sätt i affärer som endast har större storlekar? Andra skylltdockor och kanske även flera där inne som ser ut som en själv. Jag vet inte. Jag har aldrig varit där, legat på en vikt som har behövt de större storlekarna. 

Men ändå, så undrar jag. 

Jag blir irriterad varje gång jag ser de där smala modellerna. inget fett någonstans och ibland ser de ut som att de skall falla omkull. Smala kvinnor kan se lika snygga ut som kvinnor med större vikt. Mycket där tror jag handlar om hur man har accepterat sig själv som man är eller inte. Min syster har alltid vägt mer än mig. Hon har varit uppe på över 100kg och är även kortare än mig. Men hon har alltid varit snygg och attraktiv. 

Kanske är det så att jag är besatt av min vikt? Kanske

Att bli klassad som.. Vad? / Läbbiga Jag

Idag lämnades det fram en lapp på förskolan. Känns som att jag är den där jobbiga föräldern som alltid skall tycka saker. En lapp om jämställdhet på förskolan, hur de tänker kring saker och ting och hur de jobbar med det. Ungefär som frågor till jämställdhetsplanen som finns. Jag tänkte som så, att det är säkert många som vet att det finns en sådan plan, kanske även har skummat igenom den, men det är egentligen ingenting som de bryr sig om eller tänker på. Det är föräldramöte på tisdag, så tänkte att det kunde vara bra för förskollärarna att tänka på och ta upp. 

Antar att det endast är jag som tänker så, och att de andra föräldrarna kommer att se mig som ”en sådan där”. Jag förstår inte riktigt vad det menas med att vara ”en sådan där”, så antagligen är jag inte en sådan 😉

Men det är intressant, vad man blir tagen för, när man skriver så som jag gör ibland. Jag är inte feminist! Inte medvetet. Jag är bara jag. Måste jag bli ”klassad” som något, så väljer jag att bli klassad som en som försöker tänka själv (?), kan man bli klassad som det? 

 

Dumsnäll med gråten i halsen / Läbbiga Jag

Jag blir överkörd, är det för att jag är tjej och han vet att han har makt över mig? Eller tror det i alla fall. Jag är snäll, Dumsnäll, tyvärr. Tror det bästa om alla, och han vet om det. 

Jag önskar att jag kunde vara en av de, som ställde sig utanför den där snällhetsnormen vi tjejjer har över oss. Men nej.. Jag låter mig bli överkörd i hopp om att en gång få tillbaka det. 

Är det något vi förväntas att vara? Jag vet inte, sitter bara och är som jag är just nu, och just nu mår jag sämre än jag gjort på hela dagen. 

Nä, jag tror att vi förväntas vara snälla och ge efter. Jag gör det inte åt alla, men vissa har den makten över mig, tyvärr. Jag är ingen stark människa, och det utnyttjas, av de som vet hur man kan utnyttja det. Vad kan man göra åt det då? Än har jag inte kommit på nå bättre än att slänga luren i örat på ex’et och ringa upp när jag lugnat mig. Inte bra, jag vet. Men jag förväntas bli arg i telefonen, och inte riktigt ha något vettigt argument alls. Får jag andas i två sekunder innan jag pratar med honom, då kan jag lugna ner mig, snacka bort honom. Men inte idag. 

Idag är jag den där svaga flickan, som jag förväntas vara, som bara säger ”ja”, ”okej”, ”mmhm”, ”visst”, ”säger du det så”, och sitter där med gråten i halsen.

Det är tjejkläder! /Läbbiga Jag

Köpte mössa och vantar till min son igår, de skulle vara rosa. Hans eget val. Och han blev överlycklig när han fick dem. Spiderman ville han skulle ha varit på dem, men han var nöjd i alla fall

Men när jag igår la fram ett par byxor med en rosa rand på så sa han att de var tjejbyxor! Jag blev förvånad, men tydligen hade det sagts något sådant på dagis. Jag har aldrig sagt att vissa färger är tjejfärger eller något sådant. Sedan pratade vi om hans klänning. Även denna gång sa han att det var tjejkläder, när jag inte höll med, utan sa att han fick ha på sig precis vad han ville, så ångrade han sig, han skulle ha den på sig när han går till dagis, så fort vi hittat den… Det var han själv som valde den.

Kan inte se varför jag skall hindra honom från att ha de kläder han vill? Klänningen trivdes han väldigt bra i när han hade den på ett kalas sist. 

Skall höra med dagis, hur de behandlar sådant. Om det pratas om saker som killsaker och flicksaker. Gör de det, så blir jag väldigt ledsen. Nä, men besviken i alla fall, för på så sätt, vet jag att min son inte kan vara som han vill på dagis. Jag hoppas att det tas upp, att det inte spelar någon roll vad det är för färg på kläderna, eller vad det är för sorts kläder, eller vad det är för leksaker som det leks med. Att det inte delas upp i könsroller eller efter genus. 

Men det blir fredagens fråga till dagis. Blir intressant att se vad jag får för svar.