Normfamilj? / Läbbiga Jag

Jag tillhör inte normfamiljen, inte ens när jag var liten. Jo, de första nio åren var det ”mamma, pappa och barn”. Sedan skilde de sig. I och med det, så fick jag två pappor och två mammor. Dock inte i samma boende, utan fortfarande inom normen. Man och Kvinna. Men ändå så lever man utanför normen. Då var det inte så vanligt med skilda föräldrar, inte vad jag märkte av i alla fall. 

Vi åkte fram och tillbaka, bodde i kappsäckar, kanske. Från och till i alla fall. En vecka här, och en där. Med många vuxna omkring oss. Jag tyckte att det var skönt. Jag hade alltid tillgång till någon vuxen om jag hade problem. Dock bytte pappa fru/tjej ett antal gånger, vilket kanske inte var allt för kul, men vi gillade de flesta. 

Nu lever jag inte heller i en normfamilj. Dottern bor hos sin fader, väldigt långt bort, och sonen hos mig. De träffas varje helg. Men det hör inte heller till normfamiljen, man skall inte sära på barn! Inte ens om det gör att de mår bättre. Plus att de har bonus morfar och mormor, bonus farmor och farfar. och att de får vuxna omkring sig ifrån bonusföräldrarna som finns. + alla andra bonussläktingar!

De känner sig nog sällan som de känner sig ensamma, och det är jag väldigt glad för! 

Kanske finns det väldigt många fördelar med att inte leva i en ”typisk normfamilj” ? Oavsett hur den ser ut?

Ont om idéer / Läbbiga Jag

Nu tryter det i fantasin igen, vad skall jag skriva om? Något med normer, något, jag vet inte vad?

Förslag? 

Hår eller inte hår? / Läbbiga Jag

Nu är håret avrakat igen, och folk vet inte om de skall titta på mig, eller låta bli att se på mig. Folk tittar ofta en gång, och sedan tittar de bort. Varför? Vad är det som är så skrämmande med en tjej som har rakad skalle? Hår finns fortfarande kvar, 12mm om man inte räknar alla de hårstrån som glömdes bort i rakningen, de är lite längre. 

Vad är det som sitter i håret egentligen. Varför anses det snyggt och näst intill norm att en ”snygg tjej” skall ha långt hår, och oftast blont? 

Jag själv tycker att det är ruggigt sexig, för att vara helt ärlig, med tjejjer som har rakade skallar. Det är något med det. Självklart finns det även tjejjer som är riktigt sexiga i långt hår också, oavsett färg. 

Att jag passar i att ha rakat, det har jag fått höra, och jag hoppas att de talar sanning, för jag trivs i det. 

Hemma går det mycket tid till att förklara för min dotter att Hon inte behöver ha långt hår om hon inte vill. Då kommer antingen orden: ”pappa säger att jag skall ha långt hår”, eller ”Flickor skall ha långt hår”. Och sonen vill inte heller att Jag skall raka huvudet, För det är ungefär samma sak där. Flickor skall ha långt hår, speciellt mammor. 

Och så är det nästan överallt. Tittar man på de tecknade serierna, så har näst intill alla långt hår. Speciellt Disneys filmer. Det är som att man förlorar något, när håret försvinner. 

Jag rakar inte håret för att jag har någon speciell åsikt, eller tanke bakom det, utan gör det för att det är skönt att inte behöva tänka på det på morgonen, och att det inte blir/ser fett ut på en gång! Kanske en aning också för att jag tycker att det är snyggt. 

Men det är svårt att övertala barnen, att jag som tjej kan ha så. Och de båda också, om de vill. Lika så som de, om de vill får ha långt hår. 

Svårt att förklara att man får göra som man vill, när de hela tiden ser flickor med långt hår, och killar med kort hår.. 

Tänka på ordval / Läbbiga Jag

Var på en väldigt bra föreläsning idag, eller utbildning var det snarare. 

RFSL hade hand om den. Jag har varit på en liknande tidigare, med samma person. Så jag kunde det mesta som sades. Men det är verkligen intressant. 

Tänkte på en sak, som även jag gör väldigt många gånger. Jag säger ”hej tjejjer” eller ”Grabbar/killar!” Och allt sådant där, till barn och ungdomar, utan att tänka mig för. Jag försöker skippa det, men kommer på mig så många gånger när jag hämtar sonen, inte minst då. Då blir det ”hej då grabben” eller något liknande. 

Vilket inte alltid passar sig, för man kan aldrig vara säker på att personerna man säger det till, identifierar sig själv med det könet. 

Mycket andra intressanta saker sades också. Men orkar inte gå in på det just nu. Tröttheten är på mig konstant. 

Saker till fars dag? / Läbbiga Jag

Det blev en lite lätt diskussion här på morgonen angående fars- och mors dag. Jag undrade varför de inte gör saker på dagis till dessa dagar. Så långt tänkte jag så här på morgonen. Tur att min partner är mer vaken än mig, trotts att han vaknar efter mig.

Jag har för mig, att när vi var små, så gjorde vi saker på dagis till mamma och pappa på dessa dagar, inklusive bonusföräldrar, Och jag tror även att mina barn har gjort det på något av alla förskolor de har gått på. Men det senaste året, eller två, så har jag inte märkt något av det. Jag undrade helt enkelt varför?

Min partner sa då, att det kanske är för att alla inte har en mamma och en pappa, eller ens två av varje. Smart! Att jag inte tänkte så långt. Men ändå? Det hindrar väl inte någon att fira mors dag med två mammor, om det nu är så man lever? Eller att man firar två pappor?

Men jag kan också förstå att det finns de som inte har någon pappa alls, som kanske har gått bort. Då kan en sådan sak vara jobbig, att alla andra sitter och gör saker till sina fäder, och själv har man ingen pappa kvar. Eller en Mamma som har beslutat sig för att få ett barn helt själv, utan någon pappa inblandad.. 

Det måste vara svårt det där. För det finns ju inte bara ett sätt att bilda en familj idag, utan det finns hur många sätt som helst. 

Förstår ni vart jag vill komma? Är inte så säker på att jag själv är det just nu.. 

Men ja. Familjer ser helt enkelt olika ut, men skall man låta bli att låta barnen göra saker till fars/mors dag på dagis? Jag vet inte alls, hur ser det ut hos er? Är det bara jag som kanske har missat det?