Att förstå sig på en undvikare / Läbbiga Jag

Jag är en undvikare, och det har jag precis kommit fram till. Även om jag så här i efterhand känner att fler borde ha sett det, påpekat det, så kan jag förstå hur de tänker. 

Att vara en undvikare är inte speciellt lätt, sakerna som man skall göra, snurrar runt i huvudet och krockar med varandra, och istället så gör man något helt annat. Något som man tror att man mår bra av. Som att baka. Jag hade tänkt dricka kaffe här på morgonen, och sedan börjat ringa en massa samtal, viktiga samtal, men jag bakar istället. Rädd för vad som skall sägas i luren på andra sidan. 

Många tror nog att jag är lat. De ser hur det ser ut här hemma ibland, hör att jag inte gör speciellt mycket om dagarna, mer än sitter vid min dator, kanske att jag har tagit disken ibland. Men annars så gör jag inge speciellt. Men jag kan inte ta tag i sakerna, jag undviker det i den mån jag kan. Och innebär det att jag skall sitta vid datorn hela dagen, så gör jag det. Att de andra sakerna är viktigare, det är jag mycket väl medveten om. Men ändå är det svårt att börja i någon ände, för jag vill inte, det är jobbigt, det sitter en spärr och den sitter hårt. Det krävs mycket ork och vilja för att börja. Och det krävs även att jag mår lite bättre än vad jag kanske gör när jag mår hyfsat. För att orka. 

Mycket vill man göra, man vill ha det fint, man vill ringa alla jobbiga samtal, man vill träffa folk och allt annat som man kanske tycker är jobbigt, det är saker som man oftast vill ha/göra, Men kan inte. Det tar tid att komma över det. Ibland kanske endast en dag, men ibland mycket längre än så. 

Jag är en undvikare, men jag skall försöka ändra på det. 

Men bara för att man är en sådan som undviker allt som man tycker är jobbigt, så innebär inte det att man är lat. Även om man får den känslan ifrån andra. Det kan inte vara lätt att förstå, om man inte har varit där själv, det kan jag mycket väl hålla med om. Men att kalla en människa för lat, tycker jag är fel. Lika så, när folk talar om hur roligt det är med att städa (?) så får de orden en att istället för att känna ”Ja, nu jäklar skall jag komma igång” kanske ”så kul för dig… Men det tycker inte jag, jag varken orkar, kan eller vill. hur gör man då? ” Men sådana saker får man inge svar på. 

Det är jobbigt att undvika saker, det bli omvägar, och saker och ting kommer efter. Det blir ibland svårt att hänga med. 

Men Jag skall ta mig upp, sakta men säkert.. En vacker dag, kanske jag kan göra allt på en gång, istället för att vänta in i det sista..

Annorlunda kärlek? / Läbbiga Jag

Ser på kvinnors hemliga liv, om ”Annorlunda kärlek”

 

Räknas inte all kärlek som kärlek? Vad är det som är annorlunda i deras kärlek? 

Känslan måste vara den samma som nästan alla andra känner till sin partner/partners. Och mycket av det som tas upp på Tv3 just nu, som annorlunda kärlek, tycker inte jag är speciellt annorlunda. 

Kan det inte vara så att det är program som detta, att få det till ”Annorlunda”? 

Sedan finns det självklart saker som är mer accepterat än andra, men att benämna att en kortväxt person och en människa på en längd närmare två meter som en annorlunda kärlek? Nä, det skulle jag inte kalla det. Kärlek, räcker väl?

Allt behöver inte vara kille -tjej, och det behöver inte vara annorlunda för det! 

Vem är osynligast? / Läbbiga Jag

Det finns många som känner sig osynliga, och jag är en av dem. Men när man får frågan, från en som sitter i rullstol och känner sig osynlig, vad säger man då? 

Vi är många som tror att vi varken blir sedda eller hörda. Men personen i rullstolen tyckte att det var konstigt att hen inte syntes, ”hen borde ju synas mer!” tycktes det? 

Skall vissa gå före andra? De som ”går utanför normen”, skall de behandlas på ett annat sätt än vad andra människor gör? Synas mer och oftare? 

Vissa människor är stressade på mornarna, morgontrötta eller har bara för mycket i skallen för att orka hälsa, och då gäller det inte bara en person, utan nästan säkert, alla. 

Men skall vi se och höra vissa människor mer än andra? 

Meningen är väl att vi skall behandla alla lika? Även om det kanske inte är lika lätt?

 

Måste man klistra fast ett falskt leende när man går till jobbet? / Läbbiga Jag

När vi är på jobbet skall vi hålla oss inom normerna, inte visa allt för mycket utav vad vi är, tycker och känner, och har vi en dålig dag, då skall vi hålla det för oss själva. Känner ni igen er? Vi skall tappa bort oss själva för ett litet tag och låtsas som att vi inte har det minsta bekymmer alls, inte ens ett bekymmer lika litet som ett sandkorn. 

Hur stänger man av allt som händer runt omkring en? Lyckas ni med det? 

Jag behöver inte säga att jag inte mår bra, Jag behöver inte skrika ut det till alla jag stöter på, men jag vill inte heller att alla skall förvänta sig att jag hela tiden går omkring med ett falskt leende, för det känns bara ännu mer falskt. 

Sedan har så klart vissa bättre dagar och sämre dagar. Andra är konstant på de bra dagarna, andra på sämre, och vissa klarar av att stänga av allt förutom jobbet när man är på arbetet. Jag lyckas inte stänga av.

 

Sedan så tycker även folk att man skall säga ifrån om man tycker att något är fel.
Det kan inte jag. Jag gör det jag blir bedd att göra, det är mitt jobb, så länge jag inte begår ett brott., så skall jag göra det jag blir tillsagt (mer eller mindre).  

Hur gör alla ni där ute, Ler ni hela dagarna bara för att det förväntas att du skall göra det, eller visar ni hur ni mår

Sex i gruvan? / Läbbiga Jag

Stora diskussioner om gruvarbetarna hade sex med varandra i gruvan eller inte. Men jag kan inte riktigt förstå varför det blir sådan uppståndelse av det? Om det nu är så att de hade sex i gruvan, så hade de det. Det är inte speciellt mycket att göra åt det så här i efterhand. 

Vad jag inte heller förstår, är varför man måste göra det till en världsnyhet? Och att dess utom skriva ut rubriken som sådan: Vi hade inte Homosex.. Eller något liknande. Att tidningen skriver ut en sak som sådan, tycker jag är fel. Är det fel att två killar har sex? Att man måste gå ut med det så pass? Hade det inte räckt att skriva sex?

Men för mig hade det inte varit så konstigt, efter all den tid de spenderade där nere. Man behöver närhet, och ömhet, sedan om det leder till sex eller inte, är ointressant? Ja. Enligt mig. Sedan kan man komma in på saker som om det var otrohet eller liknande, Men det är inte det jag är ute efter nu. 

Sedan att rubriken kanske var ett direkt citat, är en annan sak, det får han stå för, men att tidningen skriver ut det som rubrik? Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det. 

Att säga en sådan sak, är det för att det är mycket större norm där, att man skall endast vara tillsammans med tjejer? Jag säger inte att jag vet om de hade sex i gruvan eller inte, eller om de döljer det, för att det är.. Skämmigt… Jag bara undrar varför man måste skriva ut den rubriken, och vad det spelar för stor roll om de hade sex eller inte…